Till Svea

Den 8 november 2010 dog Svea.
Vi får aldrig mera känna hennes omtanke, som värmt så gott.
Hon kommer aldrig mera att tala till oss med sin så trygga röst och aldrig mera får vi smaka hennes alltid så goda mat.
Jag har så svårt att vänja mig vid denna tanke, så svårt…

Sveas stuga

Men inget kan vara ljusare än minnet av Svea!
Hon har betytt så mycket för så många, för sin släkt och sina vänner.

Minnesrunor
Lennart Lundborg,
Marianne Rydén Karlsson

Dikt till Svea
Hans-Evert Renérius

Hur mycket har hon gjort för sin hembygd och dess innevånare? Mycket! Men hur mycket? Det behöll Svea för sig själv. Jag ser ännu glimten i hennes ögon.
Jag har fått ta del av så fina ord om Svea, läs gärna hennes vän Hans-Evert Renérius griftetal vid hennes begravning (du hittar det under ”Sveas begravning”), men också minnesrunorna från hennes vänner.
Som alltid, det mesta går att ”klicka” på. ”Klicka” på högra sidan i bilden, om det finns flera bilder, och du får upp nästa bild, ”klick” på vänstra sidan ger föregående bild.

(Dikten till vänster finns med i Hans-Evert Renérius diktsamling ”Från Lönneberga till Jerusalem” och heter där ”Höstens barn”)