Till Ina

Ina, solstrålen i så mångas liv.

Vi träffades första gången i Halmstad i juni 2010.
Vi fick bara 2 år tillsammans.
Det har tagit lång tid för mig att skriva detta.
(De 3 månaderna på Medicinavdelning 61 på Halmstads lasarett var mycket smärtsamma.)
Tack Eva, min arbetskamrat, tack Maya och tack mina barn för allt stöd under denna svåra tiden. Ord som: “Pappa jag undrar inte om vi ska komma jag undrar när.” Ord som aldrig glöms.)

Här vill jag i bilder och små berättelser minnas Ina som med sin personlighet, sin okuvliga optimism, sitt leende, gav mig och många andra, stor glädje.
För att inte tala om hennes speciella uttryck, som tex, när hon sträckte sig efter glasögonen, “Nu behöver jag tittorna”, eller när telefonen behövde laddas, “Nu behöver den lite strömming”. När vi åkte förbi de stora åkrarna i Skåne så hör man, “Det var väldigt vad stora flängen dom har här”.

(Som alltid, alla bilder är “klickbara”.)

Vi hann med många fina upplevelser.

Här till höger finns några bilder på Ina. Bilder från, bl a, våra resor och våra helger tillsammans.
Resan till Maya och Andrés bröllop i Kapstaden. Resan med Eva och Leif till Pyrenéerna. Alla småresor i Halland och Skåne. Alla bad på stranden vid Gullbranna. Geocaching. Allt vi gjorde tillsammans . …

(Klicka på en bild och ni får upp en större bild.)

Vi fotade en hel del tillsammans. Av en del bilder blev det små “häften”.
“Måsen” fick Inas granne ett ex av. Det var ju på deras skorsten dramat utspelade sig.

Bläddra i dessa häften genom att klicka på höger- eller vänsterpil. Du kan också ta tag i ett hörn och “dra över”. Klicka på “Helskärm” om du vill ha större bild.

Vi förde en “vårddagbok”. Alltför många sidor fyllda med misstag och dålig vård.  Om någon vill ta del så kan jag sända över en kopia. Det är mycket tung och sorgesam läsning.

Vid varje motgång så sa Ina: “Ok, nu tar vi det härifrån.”
Vi sa till varandra: “Känns det som att vi inte orkar mer, så tar vi ett steg till, ett steg till . …”

Jag, som arbetat inom vården i hela mitt yrkesverksamma liv, är inte stolt över den vård som gavs till Ina på Med avd 61 i Halmstad.
Kirurgen 71, där hon opererades, var lysande! Vi försökte flera gånger att få flyttat Ina till Kirurgen, men nej det gick inte. Med 61 motsatte sig det.

Jag skickade in “Vårddagboken” både till patientnämnden i Halmstad och i Lund.
Reaktion:.. “Beklagar”, … “så ska det inte vara”, … “vi har en grupp, “Efterlevande mitt i livet”, .. nej tack, jag ville bara bort från Halmstads Lasarett!